Våra folkvalda riksdagsledamöter stiftar de lagar som vi har att följa. När en lagstiftare avgår, misstänkt för brott, kan man på goda grunder argumentera för att allmänheten har rätt att veta det. Det blir rent av delvis missvisande att inte berätta vem ledamoten är. Att ledamoten dessutom har engagerat sig i just de frågor som brottsmisstanken berör gör, på pappret, att i princip alla skäl finns för att namnpublicera.
Att det dessutom rör barnpornografibrott gör också allmänintresset, om möjligt, ännu större.
Samtidigt är publicitetsskadan förstås enorm för den som berörs, inte minst när det gäller barnpornografibrott. Att bli omskriven i samband med den typen av brott riskerar att få enorma konsekvenser. Och detta måste vägas mot allmänintresset.
På Omni har vi landat i att de publicistiska skälen för en namnpublicering är väldigt starka, de talar för att namnpublicera. Och detta trots att vi vet väldigt få detaljer om brottet, vi vet i princip bara att han är misstänkt, att husrannsakan har skett, och att han är släppt efter förhör.
Men ändå namnpublicerar vi inte, åtminstone inte hittills. Och det finns en anledning som ligger utanför detta resonemang.
När vi bedömer publicitetsskadan försöker vi också ta hänsyn till om andra personer riskerar att drabbas särskilt hårt av publiceringen.
Och just detta är skälet till att vi hittills avstått från att namnpublicera. Ledamoten har barn med samma efternamn och boende på samma adress. Vi får anta att de vet vad som hänt och vad deras pappa misstänks för. Och det går knappast att föreställa sig den situation som dessa ungdomar befinner sig i när deras pappa misstänks för barnpornografibrott. Men vi inser också hur mycket värre situationen riskerar att bli för dem om hela Sverige, genom våra namnpubliceringar, får veta att deras pappa är misstänkt för detta brott.
Det är därför vi ännu inte har namnpublicerat. Det är alltså inte för deras pappas, riksdagsledamotens, skull.
Vi inser förstås att detta är ett publiceringsbeslut som vi kan komma att behöva ändra. Dels förlorar beslutet sin tänkta effekt om och när namnet blir offentligt och vitt spritt. Expressen är än så länge den enda större tidning som har namnpublicerat, men det innebär förstås ändå att namnet har fått stor spridning. Det börjar bli en överhängande risk att ledamotens barn redan i dag kanske måste hantera att deras kompisar och klasskamrater känner till vem det handlar om.
En ytterligare omständighet, som när som helst kan få oss att omvärdera beslutet, är om och när vi får fler detaljer om det misstänkta brottet. Även det kan göra att allmänintresset blir ännu större och att en namnpublicering måste ske trots den publicitetsskada som drabbar inte bara honom själv utan också hans familj.
Självklart kan även hans egen inställning till misstankarna – och vad han väljer att säga om dem – påverka bedömningen. Den är ännu inte känd.
Jag förstår förstås dem som instinktivt säger att vi borde skriva ut den misstänktes namn. De som argumenterar för att allmänintresset är större än publicitetsskadan. Men nu vet ni vad som hittills har fått vågskålen att väga över åt andra hållet och fått oss att avstå: hänsynen till vilka konsekvenser publiceringen riskerar att få för hans barn.
//Markus
