Vi befinner oss i en tid av historisk nyhetsutveckling – och med den följer svåra publicistiska dilemman. Hur rapporterar vi när president Trump gör utspel som oomtvistligt är lögner? Och hur sätter vi ord på ett amerikanskt styre som, åtminstone delvis, rör sig i en icke-demokratisk riktning?
Omni är politiskt obunden och oberoende. Vi tar inte ställning för eller emot politiska ideologier, religioner eller intressegrupper. Omni har inte heller någon ledarsida eller opinionsbildande redaktion, vilket innebär att hela vår organisation står fri från att driva politiska intressen. Inte minst strävar vi alltid efter en balanserad nyhetsrapportering.
En balanserad nyhetsbevakning innebär bland annat att ge flera perspektiv och att låta olika sidor och åsikter komma till tals. Men det handlar också om att utgå från fakta och ge en korrekt och evidensbaserad bild av verkligheten. Att vi är balanserade innebär däremot inte att vi ställer lögn och sanning bredvid varandra, som om de vore två likvärdiga perspektiv. Om något bevisligen är falskt, då berättar vi just det. Att beskriva en lögn som en lögn är inte att ta ställning. Det är att kalla en spade för en spade.
När Donald Trump påstod att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är en diktator och att det var Ukraina som startade kriget, rapporterade vi förstås om dessa exceptionella uttalanden. Men vi var samtidigt tydliga med att berätta att påståendena är falska.
I artiklarna om diktator-påståendet förklarade vi att Zelenskyj är folkvald och valdes till president 2019, samt att landet inte har hållit val sedan krigslagar infördes efter Rysslands storskaliga invasion. På samma sätt, när Trump hävdar att Ukraina startade kriget, berättar vi att det är ett felaktigt påstående – att det i själva verket var Ryssland som inledde den fullskaliga invasionen 2022, åtta år efter att landet annekterade Krymhalvön.
När lögner är helt uppenbara, som i dessa fall, är de förhållandevis enkla för oss nyhetsmedier att hantera. Ibland är de dessutom så grundlösa att vi inte ens behöver påpeka att det är en lögn. Om Trump – eller någon annan – i morgon skulle hävda att jorden är platt kan vi utgå från att alla förstår att det inte är sant, och vi behöver inte ens påpeka att en osanning framförs. Men när Trump säger att han blev bestulen på valsegern 2020 genom valfusk är situationen en annan. Just den lögnen har satt sig så djupt hos så många att vi måste fortsätta att tydligt påpeka att påståendet är falskt – så gott som varje gång han eller någon annan upprepar det.
När lögner används för att påverka opinionen görs det ofta i form av en hybrid av sanning och osanning – en halvsanning här, ett utelämnat sammanhang där, en förvrängning som förändrar hela bilden. Det är i dessa gråzoner vårt journalistiska uppdrag sätts på prov och blir svårare. Desinformation handlar sällan om att övertyga alla. Syftet är oftare att så tvivel hos vissa, att skapa osäkerhet, att styra delar av opinionen eller bara att orsaka kaos i det offentliga samtalet.
Vi som förmedlar nyheter måste hela tiden vara medvetna om risken att bli utsatta för manipulation. Varje gång vi återger en falsk premiss utan att berätta hur det egentligen ligger till, spelar vi dem som sprider desinformationen i händerna. Och än värre – om vi misslyckas med att genomskåda manipulationen har vi svikit vårt löfte om en alltid trovärdig och korrekt nyhetsförmedling.
I förra veckan samlade vi hela Omnis redaktion för en heldagsutbildning på temat ”Verifiering och fact-checking”. En del av dagen var praktisk och fokuserade på metoderna bakom verifiering. Det kan låta enkelt, men i en tid där bilder, ljud och filmer både kan manipuleras och helt AI-genereras har vårt journalistiska uppdrag blivit svårare än någonsin.
En annan del av utbildningen handlade om att ännu bättre förstå hur desinformation faktiskt fungerar och sprids. Andreas Önnerfors vid Medieinstitutet Fojo i Kalmar och professor i idéhistoria (aktuell med boken Konspirationsteorier. Meningsskapande berättelser i historia och nutid (2024)) inledde med en genomgång av desinformationens mekanismer. Bara hans lista med nyckelbegrepp säger en hel del om den utmaning vi nyhetsmedier dagligen står inför:
- Desinformation – avsiktlig spridning av falsk information för att manipulera opinion eller skada en aktör (exempelvis propaganda och konspirationsteorier).
- Misinformation – oavsiktlig spridning av falsk information, ofta när felaktiga rykten eller missvisande nyheter delas i god tro.
- Malinformation – sann information som sprids i skadligt syfte, exempelvis förtal, läckor eller överdrifter för att skapa hat eller splittring.
- Informationspåverkan – organiserade försök att styra opinion genom strategiska narrativ, ofta från främmande makt eller aktörer med dolda agendor.
- FIMI (foreign information manipulation and interference) – utländsk informationsmanipulation, där främmande makter sprider falska narrativ för att påverka opinion och underminera demokrati.
Omnis och Omni Ekonomis 30 nyhetsjournalister tillhör Sveriges allra vassaste nyhetsredaktörer. Det är hela förutsättningen för att kunna leverera den trovärdiga nyhetsförmedling som är Omnis signum. Men vi verkar i en omvärld i gungning – där lögner har blivit en metod även för folkvalda presidenter och där AI gör det omöjligt att med blotta ögat avgöra vad som är äkta. I en sådan tid är faktagranskning och verifiering viktigare än någonsin. Det är också något vi, liksom alla andra nyhetsmedier, kommer att behöva bli ännu bättre på framåt.
I en tid där grundläggande demokratiska värden alltmer utmanas är det dessvärre också nödvändigt att understryka Omnis oomtvistliga stöd för demokrati, yttrandefrihet och rättssäkerhet. Dessa principer är fundamentala för ett öppet och fritt samhälle – och för fria medier – och de genomsyrar allt vi gör. Vi ser ingen motsättning mellan att vara politiskt oberoende och samtidigt stå upp för dessa universella demokratiska värden.
Men att inte låta sig luras av osanningar eller manipulation räcker inte. Vi måste även i det dagliga vara noga med att kalla en spade för just en spade. Ett icke-demokratiskt styre som Kinas eller Nordkoreas måste beskrivas som just diktaturer. Detsamma gäller Ryssland, Belarus, Iran och en lång rad andra regimer. Ordet regim är en relevant benämning för dessa länders styre – just för att signalera att det handlar om auktoritära eller odemokratiska system.
De senaste veckorna har debatten även tagit fart kring om vi bör skriva om just Trump-styret som "den amerikanska regimen". Vår gästföreläsare, professor Andreas Önnerfors, använder benämningen genomgående när han talar om den amerikanska ledningen. Argumentet är att det nya Trump-styret, redan efter sex veckor vid makten, har rivit ner och utmanat bärande element i den amerikanska demokratin och därför kan betraktas som auktoritärt. I helgen sa statsvetarprofessor Staffan I. Lindberg, i en genomgång för Omni Mer, att han bedömer det som ganska sannolikt att USA redan om ett halvår kan ha upphört att vara en demokrati.
Vi ser inte att vi i dag bör kalla Trumps administration för "USA-regimen". Vi måste helt enkelt veta mer om vart landet är på väg. Men om professor Lindberg får rätt i sin förutsägelse – ja, då kan vi få ompröva vårt beslut. Men oavsett vilket är det en oerhört viktig uppgift att bevaka och granska varje steg USA eventuellt tar i en auktoritär och icke-demokratisk riktning.
Historien är dessvärre fylld av exempel där medier inte har sett skogen för träden och totalt misslyckats i sin beskrivning av icke-demokratiska krafter. Det kanske mest extrema exemplet är svenska mediers rapportering om Tyskland före och under andra världskriget. Ett sorgligt kapitel, inte bara i världshistorien, utan också för flera svenska nyhetsredaktioner – som misslyckades med journalistikens mest grundläggande uppdrag.
På ett kafé i Småland hittade jag en gång ett gammalt nummer av Svensk Damtidning från 1938. Jag har behållit bilder av de där sidorna som en ständig påminnelse om vårt uppdrag – och om hur vansinnigt fel det kan gå.
Tidningen ägnade två hela sidor åt att berätta om Adolf Hitlers ”vackra hem i de tyska alperna”. Redan i inledningen sätts tonen:
"Högt uppe i Bayerns Alper ligger rikskansler Hitlers Berghof, dit han drager sig undan för att söka vila och ro mellan regeringsbestyren."
Och i samma anda fortsätter texten:
"Köket är stort och rymligt, men kocken har föga användning för sina kulinariska finesser, ty den tyske statschefen är ingen vän av överflöd. Själv äter han endast frukt och grönsaker."
Sedan följer beskrivningar av diktatorn:
"Vänfasthet lär vara en av Hitlers mest karakteristiska egenskaper."
Och under en bild, där Hitler står tillsammans med barn, hade Svensk Damtidning den oförlåtliga bildtexten:
”Hitler – barnens vän”.
Låt oss aldrig överge principen att kalla en spade just för en spade.
// Markus
PS. Frågor, synpunkter eller funderingar? Maila mig. Eller kommentera, dela och diskutera på Threads, Linkedin och X.
