Vi blir klokare av fler perspektiv – och gemensamma fakta
Markus Gustafsson,
Kära läsare,
Det svåra i dag är inte att hitta information. Det svåra är att veta vad som stämmer, vad som är viktigt – och vilka perspektiv som saknas i det egna flödet.
Varje dag möter vi tusentals rubriker, klipp, påståenden och kommentarer. Algoritmer premierar sådant som väcker starka känslor och tydliga konflikter. Samtidigt finns aktörer som har ett intresse av att förstärka just den typen av motsättningar.
I ett sådant informationslandskap blir det lätt att söka sig till det som bekräftar den egna världsbilden. Och lätt att börja tvivla på allt annat.
Vi ser också hur allt fler hävdar att oberoende eller objektiv journalistik egentligen inte existerar. Att alla medier i grunden bara representerar olika politiska läger, identiteter eller agendor.
Den synen på nyhetsmedier är en farlig utveckling.
* * *
En demokrati blir självklart bättre av att alla människor inte tycker lika. Men det kräver också att människor, åtminstone i stora drag, kan enas om vad som faktiskt har hänt.
Annars riskerar vi till slut att leva i helt olika verkligheter – det som brukar kallas epistemisk fragmentering.
De flesta människor accepterar till exempel att en historielärare kan försöka undervisa sakligt om andra världskriget eller kalla kriget, även om ingen människa är helt fri från perspektiv och begränsningar.
På samma sätt accepterar vi normalt att en lärare i samhällskunskap kan försöka förklara demokrati eller internationella konflikter på ett rättvist och faktabaserat sätt – även när människor tycker olika i frågorna.
* * *
Journalistik fungerar på liknande sätt.
Det betyder inte att journalistik är perfekt. Journalister gör misstag. Urval och vinklar kan diskuteras. Fullständig objektivitet är svår – kanske omöjlig – att uppnå fullt ut.
Men att något är svårt betyder inte att det är meningslöst att försöka göra sitt bästa.
Vi lyckas förstås inte alltid perfekt. Men målet är att så hederligt, öppet och rättvist som möjligt försöka beskriva världen som den faktiskt är – och nyheterna så som de utvecklas.
För att lyckas med det har vi på Omni 25 skickliga nyhetsredaktörer. Och vi har gedigna journalistiska processer.
För att värdera nyheter.
För att kontrollera och verifiera uppgifter.
För att visa flera perspektiv.
Och för att på ett begripligt sätt förklara vad som har hänt.
* * *
Journalistikens uppgift är inte bara att återge olika påståenden, utan också att kontrollera vad som faktiskt stämmer. När Putin kallar kriget i Ukraina för en ”särskild militär operation” kallar vi det vid dess rätta namn: Den ryska invasionen av Ukraina. När Trump hävdar att han förlorade valet 2020 på grund av valfusk berättar vi att det saknar stöd och är falskt.
Journalistikens uppgift är att kalla en spade för en spade. Att kalla ett falskt påstående för falskt är inte partiskhet. Det är en del av uppdraget. Att redovisa fakta är inte att ta ställning, även om fakta i sig kan få politiska konsekvenser.
När en SD-riksdagsledamot misstänks för narkotikabrott är det journalistikens uppgift att rapportera om det. När Socialdemokraternas lotteriverksamhet granskas för försäljningsmetoder riktade mot äldre är det också journalistikens uppgift att berätta om det. Att redovisa verifierade fakta är inte att ta politisk ställning.
* * *
Omni skapades för en ny generation nyhetsläsare – människor som konsumerar nyheter på ett helt annat sätt, dessutom i mobilen. Våra läsare uppskattar att vi håller oss borta från klickfiske och sensationsjournalistik. Att vi tydligt skiljer på det som är bekräftat och det som är obekräftat.
Våra läsare nöjer sig inte med nyheter från en enda källa, utan uppskattar och ser nyttan i flera perspektiv. Vi tror inte att lösningen på dagens informationskaos är färre perspektiv. Vi tror att människor blir klokare av fler perspektiv – och gemensamma fakta.
I dagens svenska mediedebatt beskrivs journalistik allt oftare som om varje försök till saklighet eller opartiskhet vore omöjligt. Som om alla nyheter egentligen bara handlade om politisk grupptillhörighet. En del menar att lösningen är ännu mer positionerad journalistik från olika läger.
Vi tror snarare att samhället behöver aktörer som, likt Omni, hjälper människor att orientera sig mellan perspektiv och verifiera uppgifter. Nyhetsförmedlingens viktigaste uppgift är att på ett hederligt sätt berätta vad som faktiskt har hänt.
* * *
För när nyhetsförmedling beskrivs och kritiseras som propaganda blir det till slut svårt att ens ha en gemensam diskussion om samhället. När människor inte längre kan enas om grundläggande fakta blir det också svårare att förstå varandra, lita på varandra – och föra ett gemensamt samtal.
//Markus
Laddar...
Utgivarbloggen. En blogg där Omnis chefredaktör och ansvarig utgivare Markus Gustafsson delar bakgrunden till många av de publicistiska beslut och avvägningar som vi har att göra i Omni och Omni Ekonomi.
I dag, efter att åklagaren begärt 26-åringen häktad, misstänkt för mord och grovt gravfridsbrott, valde vi på Omni att namnge Vilma Andersson, 26. Att namnge en misstänkt gärningsman så tidigt i en brottsutredning är ovanligt. I det här fallet bedömde vi att det var motiverat.
Vårt uppdrag är att berätta vad som har hänt. I ett mordfall som det i Rönninge är uppgifter om vem som misstänks för brottet en central del av berättelsen. Samtidigt måste allmänintresset vägas mot den publicitetsskada som kan drabba den utpekade personen – och andra som indirekt berörs av en namnpublicering. Här vägde allmänintresset tyngre.
Att namnge misstänkta gärningsmän före dom är ovanligt. Men när allmänintresset är mycket stort eller andra särskilda omständigheter föreligger kan det vara motiverat. Det finns en lång rad exempel där vi har gjort den bedömningen. Så har till exempel varit fallet vid flera uppmärksammade och grova gängrelaterade våldsbrott under senare år, liksom vid terrordådet på Drottningsgatan. I andra fall har motivet inte i första hand varit brottets art, utan den misstänktas roll i samhället. När misstankarna gäller personer i maktposition – politiker, höga tjänstemän eller andra med stort inflytande – kan kravet på insyn väga tyngre redan före en fällande dom.
Det aktuella brottet är synnerligen grovt och har väckt mycket stort medialt och allmänt intresse. Det är i sig ett tungt vägande skäl i vår publicistiska bedömning. Utöver detta är den misstänkta sedan tidigare dömd för kidnappningsförsök samt för innehav av omkring 40 000 barnpornografiska bilder. Dessa domar är offentliga och bedömdes som relevanta i sammanhanget.
Att vi valde att namnge redan i detta skede beror också på bevisläget. Enligt polisuppgifter greps 26-åringen när denna var i färd med att gräva ner kroppsdelar och ska då ha erkänt ”delaktighet i brottet”. Polisen har även gjort DNA-fynd på brottsplatsen.
Sammantaget gjorde detta att vi, när Andersson begärdes häktad på sannolika skäl misstänkt för mord och grovt gravfridsbrott, beslutade att namnge och publicera bild på den misstänkta.
Efter publiceringen har den misstänkta också häktats på sannolika skäl misstänkt, den högre misstankegraden, för både mord och grovt gravfridsbrott. Andersson erkänner gravfridsbrott, men nekar till mordmisstankarna.
I tider som dessa känns det viktigt att säga hur oerhört stolt jag är över mina Omni-kollegors bevakning av den fruktansvärda utvecklingen i Gaza.
Men låt oss börja i det ännu mer uppenbara:
Ingen insats gör mig mer imponerad, mer berörd – eller mer ödmjuk – än det arbete som palestinska lokala journalister och frilansare gör i Gaza.
De är just nu världens enda ögon där. De rapporterar under omänskliga förhållanden, med fara för sina egna liv – och alltför många av dem har dödats.
Vi på Omni har förmånen att kunna ta del av deras rapportering genom våra, i Sverige unika, samarbeten med nyhetsbyråerna AFP, Reuters och AP.
Nyligen vädjade just AFP om att deras frilansmedarbetare i Gaza måste få evakueras – efter att de slagit larm om att de svälter och att de inte längre har kraft att arbeta.
”Vi befarar att få besked om deras död när som helst.”
Vi står självklart bakom alla krav på att dessa journalister ska skyddas, ges andrum och kunna evakueras.
Och vi står bakom kravet att världens medier måste ges tillträde till Gaza.
När över 60 000 människor dödats i det som många experter beskriver som ett folkmord, och hela Gaza nästan har jämnats med marken – då måste nyhetsmedier självklart ges tillträde att på plats bevaka och granska det oerhörda som sker.
Det handlar om att granska Israels militära och dödliga offensiv – men också om att rapportera om Hamas ansvar: att fortfarande, snart två år senare, hålla omkring 50 personer som gisslan och att förhindra en väg ut ur dödandet.
Jag har sällan fått så mycket kärlek i mailen från er Omni-läsare som de senaste veckorna. Därför vill jag ägna denna bloggpost åt er – och all den uppmuntran och starka tro på trovärdiga nyheter som ni har visat.
När jag de senaste veckorna har skrivit här på Utgivarbloggen om nyhetsförnekare och nyhetshatare kan det vara lätt att känna hopplöshet. För att inte tala om oron vi känner när till och med folkvalda presidenter använder lögner och konspirationsteorier för att underminera förtroendet för fria och oberoende nyhetsmedier.
Men er respons påminner om något annat – och viktigare: De flesta av oss är långt ifrån några nyhetsförnekare som får näring genom att sprida hat på X. De flesta av oss står inte bara upp för demokrati, yttrandefrihet och rättssäkerhet, utan också för fria nyhetsmedier och oberoende journalistik.
Av responsen att döma uppskattar de flesta av er även arbetet vi gör med trovärdig nyhetsförmedling på Omni väldigt, väldigt mycket. Stort tack för alla era fina ord!
Nedan är ett urval av de mejl jag fått efter mina senaste bloggposter. Alla utdrag publiceras med godkännande från avsändarna.
De bloggposter som dessa mail är respons på hittar du här och här.
Vill bara skicka med att jag tycker ni gör ett strålande jobb med alla balansera olika perspektiv och frågeställningar i nyhetsflödet. Fortsätt så, och fortsätt uppmuntra dina medarbetare som levererar Sveriges bästa nyhetstjänst.
Vi befinner oss i en tid av historisk nyhetsutveckling – och med den följer svåra publicistiska dilemman. Hur rapporterar vi när president Trump gör utspel som oomtvistligt är lögner? Och hur sätter vi ord på ett amerikanskt styre som, åtminstone delvis, rör sig i en icke-demokratisk riktning?
Omni är politiskt obunden och oberoende. Vi tar inte ställning för eller emot politiska ideologier, religioner eller intressegrupper. Omni har inte heller någon ledarsida eller opinionsbildande redaktion, vilket innebär att hela vår organisation står fri från att driva politiska intressen. Inte minst strävar vi alltid efter en balanserad nyhetsrapportering.
En balanserad nyhetsbevakning innebär bland annat att ge flera perspektiv och att låta olika sidor och åsikter komma till tals. Men det handlar också om att utgå från fakta och ge en korrekt och evidensbaserad bild av verkligheten. Att vi är balanserade innebär däremot inte att vi ställer lögn och sanning bredvid varandra, som om de vore två likvärdiga perspektiv. Om något bevisligen är falskt, då berättar vi just det. Att beskriva en lögn som en lögn är inte att ta ställning. Det är att kalla en spade för en spade.
Hat, lögner och konspirationsteorier kring nyhetsmedier är långt ifrån ett nytt fenomen. Men på senare tid är det som om fördämningarna har släppt helt.
Låt oss kalla dem nyhetsförnekarna. Likt klimatförnekare som inte tror på klimatkrisen och vetenskapen, så tror nyhetsförnekarna inte på nyhetsmedier.
De tror inte på det nyhetsmedierna rapporterar, de tror inte på att nyhetsmedier fungerar så som nyhetsmedier faktiskt fungerar.
Fakta och förklaringar biter inte på dem. Nyhetsförnekarna är övertygade om att vi som arbetar med nyhetsmedier ljuger.
De menar att Omni, liksom de flesta andra nyhetsmedier, har en dold politisk agenda. De anklagar oss för att vara köpta, vara aktivister, gå andras ärenden, vara styrda av någon – och inte sällan anklagar de oss för att vara del av större, hemliga, världsomspännande konspirationer.
Och när dessa nyhetsförnekare läser det jag skriver nu – då blir de dessvärre än mer övertygade i sin uppfattning.
Det kan låta knäppt, och det är lätt att avfärda dem som knasbollar. Men för en inte obetydlig andel av befolkningen är detta dessvärre sanning. Det är deras verklighet.
Sedan den 7 oktober 2023 har Omnis redaktörer, dag som natt, oförtröttligt bevakat utvecklingen i Israel och Gaza.
Över 5 000 artiklar har publicerats – och vi har aldrig behövt välja bort ämnet. Vi har kunnat hålla i hela tiden.
Omnis redaktörer arbetar i skift – veckans alla dagar, nästan dygnets alla timmar. De flesta arbetar från vår nyhetsredaktion i centrala Stockholm, men ett tiotal finns på plats vid satellitkontor i Sverige och världen.
I realtid följer redaktörerna ett flöde av nyheter från tusentals källor – nyhetsmedier, internationella nyhetsbyråer, sociala medier, presskonferenser, bolagsrapporter, myndigheter, livesändningar, marknadsdata och tv-debatter.
De nyhetsvärderar, prioriterar och sammanfattar det viktigaste i Omnis koncisa format – i snitt 150 nyheter i Omni och 100 i Omni Ekonomi per dag. Många av nyheterna uppdateras kontinuerligt allteftersom ny information kommer in.
Och oavsett om det gäller en faktauppgift, ett citat eller en bild är vårt viktigaste uppdrag att säkerställa att det vi publicerar är rätt och riktigt.
I en krigszon, där bekräftad information ofta är svåråtkomlig, är vår uppgift att granska källornas tillförlitlighet – och att vara tydliga med vad som är verifierat, vad som är osäkert och vem som står bakom varje uppgift vi publicerar.
Utöver nyhetsredaktionen har vi en hel fördjupningsredaktion: Omni Mer.
Deras bevakning i ämnet är minst lika imponerande. Genom samtal med experter och rapportering från internationella medier bidrar de varje dag med analys och kontext.
Vi samarbetar inom Omni Mer med bland andra The New York Times, The Economist, The Atlantic – och nu senast med israeliska Haaretz.
Det samarbetet resulterade i publiceringen av deras djupt gripande porträtt av 28 av de minst 17 000 barn som dödats i Gaza.
För oss på Omni är den publiceringen ett tydligt exempel på varför journalistik inte bara handlar om att rapportera hårda fakta – utan också om att ge liv, namn och berättelser åt siffrorna. Att komma nära. Att påminna om att bakom varje dödsfall finns ett barn med en historia, en familj, ett liv.
I helgen publicerade Omni Mer en artikelserie i tre delar om den man som står i centrum för kriget: Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
Han har styrt Israel längre än någon annan. Genom fredsavtal och krig, terrordåd, skandaler och diplomatiska sammanbrott.
Det är berättelsen om en man som älskas och hatas. En historia om sorg, strategi – och skoningslös makt.
Utvecklingen i Gaza är inte bara en av de mest dödliga och fruktansvärda världshändelserna vi har upplevt på senare år – det är också en av de mest polariserande.
Precis som själva händelsen är djupt polariserande, så är synen på mediernas arbete smärtsamt splittrad.
Jag märker det själv – jag får nästan dagligen mejl som anklagar oss för att gå Hamas ärenden, för att i nästa stund bli anklagad för att gå Israels ärenden.
Så ser verkligheten ut när man rapporterar om krigets verklighet – utan agenda, oavsett vem som kan känna sig kritiserad.
Vårt uppdrag är inte att balansera – utan att berätta vad som faktiskt sker. Så sakligt och korrekt som möjligt.
Det har riktats kritik mot svenska medier. Jag tänker inte recensera andra.
Men vad gäller vår bevakning – så är jag väldigt stolt över det arbete våra redaktörer har gjort.
Jag är stolt över att vi på Omni har fortsatt. Oavbrutet.
Och jag är djupt tacksam mot alla som, under omänskliga villkor, fortfarande rapporterar från plats.
Det minsta vi nu kan kräva är att världens övriga medier får tillträde till Gaza och kan avlasta och hjälpa dem.
//Markus
– Kristofer
Vill bara tacka dig och övriga som arbetar på Omni för att ni står upp för en nyhetsförmedling som värnar demokratins grundvärderingar.
– Peter
Det är inte klokt att ni journalister med opolitisk agenda ska behöva utstå detta hat. Ni är en viktig grundpelare i vår demokrati och ert jobb är än mer viktigt idag än nånsin. Heja er! Vi är fler som är med er än mot er!
– Mvh Maja
Jag hoppas du vet och känner att vi som stödjer Omni och ert viktiga arbete är långt fler än alla hatande konspirationsteoretiker.
Vill bara säga tack för att du står upp för nyheterna och försöker att förklara även om de inte vill förstå. Jag läser Omni varje dag och tycker att ni gör ett fantastiskt jobb i dessa svåra tider. Tack!
– Lisa
Vill bara passa på att säga att jag tycker du och ni gör ett bra jobb. Jag är glad och tacksam över att Omni finns, ett överlägset alternativ. Appen är också tipptopp, både snygg och lättnavigerad. Önskar att ni hade kunnat fokusera helhjärtat på journalistik utan konstant riskbedömning för personlig säkerhet och hatstormar. Fria journalister ger oss andra ett fritt samhälle. Keep up the good work.
– Märta
Lycka till med er neutrala nyhetsförmedling, den behövs.
– Torbjörn
Har följt Omni dagligen sedan start och det är ett snabbt sätt att få en överblick, med möjlighet att fördjupa sig och på ett enkelt sätt göra svåra saker lätta i fördjupningsartiklarna. Fortsätt med det bra arbete!
– MVH Carl-Mikael
Tack för en fantastisk produkt och det fina jobbet som du och dina medarbetare gör!
Hej Markus. Jag har stort förtroende för Omni och ert samarbete med både svenska och utländska nyhetsmedia vilket ger trovärdighet och balans i nyhetsflödet. /…/ Tack för era ansträngningar till saklig, balanserad och allsidig nyhetsförmedling.
– Hälsningar Bertil
Jag har uppskattat att ha Omni som gratistjänst, men tycker att ni är så viktiga, att jag får bli Omni Mer-användare framöver…. Fortsätt kämpa för oberoende rapportering.
– Med vänlig hälsning, Per-Erik
Rock on, Omni! /…/Ni vet ju själva vilket bra jobb ni gör och jag hoppas att ni också får mycket beröm (dock ligger det ju i sakens natur att gnällrövar och värre mest hör av sig).
– Bobbi
Jag uppskattar era nyheter och hur ni alltid länkar till källor. Jag hoppas att alla våra röster som litar på era ord kan dämpa de elaka kommentarerna!
– Mvh Therese
Jag måste säga att Omni är mycket bra på att vara oberoende och neutrala, fortsätt så! Däremot har många andra medier tydliga politiska agendor, och en stor del av journalistkåren lutar markant åt vänster i sina åsikter. Detta är synd, då det säkerligen spär på nyhetshatet. Om alla medier var lika professionellt oberoende och neutrala som Omni så tror åtminstone jag att nyhetsförnekarna hade varit färre. Tack för en bra tjänst!
– Mvh Jonas
Vill bara ge dig en vänskaplig dunk i ryggen. Vi är många här ute som gillar, och stöttar, det ni på Omni (och andra nyhetsmedier) gör. Stå på er!
– Mvh Tobias
Jag ska genast skicka din artikel till barnens lärare. Det räcker inte att prata om källkritik i skolan, nyhetsförnekelse borde vara ett eget begrepp i sammanhanget. Tack igen och heja er.
– Miriam
Jag ville bara tacka dig för det du skrivit och hela Omni. Jag läser Omni varje dag minst två timmar och det är väldigt givande och roligt trots att ni tvingas skriva om nyheter som inte är roliga. Ett stort tack till dig och din redaktion!
– Vänliga hälsningar Birgitta
Tack för din fina klargörande text om de konspirationsteorier som tycks breda ut sig allt mer. Tack för alla nyheter från Omni.
– Vänligen Gudrun (snart 90)
Jag är gymnasielärare i samhällskunskap och religion /…/ Även om det i dagens läge är svårt att övertyga ungdomar om att TikTok inte är den mest pålitliga nyhetskällan så har jag upplevt flertalet tillfällen där elever i diskussioner med mig, i inlämningar och uppgifter refererat till just er. Och jag vet att det sker över hela landet hela tiden. För att ni är just det, sakliga, sammanfattande och korrekta för det mesta.
– Noah
Jag gör det här ytterst sällan (om ens någonsin). Efter att jag läst din artikel måste jag istället tacka er. Ni på Omni och SR/SVT är en frisk fläkt i blaskornas, desinformationens och wow-journalistikens tidsålder. Finns det inte rapporterat hos er så stämmer det troligtvis inte. (Finns alltid undantag såklart) men i regel. TACK!
– Filip
Hej, själv skulle jag inte stå ut med de där förnekarna, men jag är glad att ni gör det. Stå på er och lycka till!
– Hälsningar Micke
Läser massa nyheter och ni gör ett jättebra jobb. Håll fanan högt och fortsätt med det ni gör. Nu viktigare än någonsin.
– Johan
Hej Markus! Jag hoppas du vet och känner att vi som stödjer Omni och ert viktiga arbete är långt fler än alla hatande konspirationsteoretiker.
– Bästa hälsningar, Serge
Jag gillar Omni. Stå på er ni gör ett bra jobb. Omni fyller på ett unikt sätt en funktion där ni på ett enkelt och kortfattat vis erbjuder en nyhetsöverblick som är värdefull för alla. Omni är speciellt viktig då ni når även de unga som inte läser dagstidningar.
– Hälsar Peter
Avslutningsvis vill jag berätta att jag, en vanlig 54-åring från Göteborg, sedan minst ett år ”uppmanat” min 15-årige son att läsa lite Omni varje dag. Han ska definitivt få rådet att läsa din text. Heja dig och dina medarbetare!
– Hälsningar, Reine
Vill bara vara en av rösterna som tror på er och journalistiken ni levererar. Heja Omni!
– Mvh Eva
Jag vill bara tala om, att jag tycker, det viktigaste sättet gynna fri journalistik och att motarbeta lögn och förtal är att tala öppet om detta och publicera det. TACK för ditt inlägg, Markus!
– Mvh. Ulla
Efter många år utomlands i bla USA men även ett antal år i Ryssland kan jag bara hålla med om hur viktig en politiskt obunden och fri media/press är. Tidigare läste jag varje dag tidningar från ett flertal länder och på flera språk. Det var innan Omni lanserades. Numera är min huvudsakliga nyhetskälla Omni och Omni Ekonomi. Objektivt, korrekt, sakligt och snabbt.
– Bästa hälsningar, Claes
Tack för artikeln om nyhetsförnekarna. Viktigt! Jag mailar ofta redaktionen om stavfel, nyhetstips eller annan feedback. Ibland kan jag uttrycka mig onödigt kritiskt. Jag ska tänka till en extra gång framöver och säkerställa att jag är konstruktiv och har god ton! Jag uppskattar mycket att ni tar emot (och svarar på) mail på redaktionen!
– Mvh Fredrik
Särskilt mycket uppskattar jag att ni avslutar texter med sanningen om vem som de facto startade kriget i Ukraina. Fortsätt gärna med det.
Stort tack igen, för alla era uppmuntrande mail och ord!
/Markus
När Donald Trump påstod att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är en diktator och att det var Ukraina som startade kriget, rapporterade vi förstås om dessa exceptionella uttalanden. Men vi var samtidigt tydliga med att berätta att påståendena är falska.
I artiklarna om diktator-påståendet förklarade vi att Zelenskyj är folkvald och valdes till president 2019, samt att landet inte har hållit val sedan krigslagar infördes efter Rysslands storskaliga invasion. På samma sätt, när Trump hävdar att Ukraina startade kriget, berättar vi att det är ett felaktigt påstående – att det i själva verket var Ryssland som inledde den fullskaliga invasionen 2022, åtta år efter att landet annekterade Krymhalvön.
När lögner är helt uppenbara, som i dessa fall, är de förhållandevis enkla för oss nyhetsmedier att hantera. Ibland är de dessutom så grundlösa att vi inte ens behöver påpeka att det är en lögn. Om Trump – eller någon annan – i morgon skulle hävda att jorden är platt kan vi utgå från att alla förstår att det inte är sant, och vi behöver inte ens påpeka att en osanning framförs. Men när Trump säger att han blev bestulen på valsegern 2020 genom valfusk är situationen en annan. Just den lögnen har satt sig så djupt hos så många att vi måste fortsätta att tydligt påpeka att påståendet är falskt – så gott som varje gång han eller någon annan upprepar det.
När lögner används för att påverka opinionen görs det ofta i form av en hybrid av sanning och osanning – en halvsanning här, ett utelämnat sammanhang där, en förvrängning som förändrar hela bilden. Det är i dessa gråzoner vårt journalistiska uppdrag sätts på prov och blir svårare. Desinformation handlar sällan om att övertyga alla. Syftet är oftare att så tvivel hos vissa, att skapa osäkerhet, att styra delar av opinionen eller bara att orsaka kaos i det offentliga samtalet.
Vi som förmedlar nyheter måste hela tiden vara medvetna om risken att bli utsatta för manipulation. Varje gång vi återger en falsk premiss utan att berätta hur det egentligen ligger till, spelar vi dem som sprider desinformationen i händerna. Och än värre – om vi misslyckas med att genomskåda manipulationen har vi svikit vårt löfte om en alltid trovärdig och korrekt nyhetsförmedling.
I förra veckan samlade vi hela Omnis redaktion för en heldagsutbildning på temat ”Verifiering och fact-checking”. En del av dagen var praktisk och fokuserade på metoderna bakom verifiering. Det kan låta enkelt, men i en tid där bilder, ljud och filmer både kan manipuleras och helt AI-genereras har vårt journalistiska uppdrag blivit svårare än någonsin.
En annan del av utbildningen handlade om att ännu bättre förstå hur desinformation faktiskt fungerar och sprids. Andreas Önnerfors vid Medieinstitutet Fojo i Kalmar och professor i idéhistoria (aktuell med boken Konspirationsteorier. Meningsskapande berättelser i historia och nutid (2024)) inledde med en genomgång av desinformationens mekanismer. Bara hans lista med nyckelbegrepp säger en hel del om den utmaning vi nyhetsmedier dagligen står inför:
Desinformation – avsiktlig spridning av falsk information för att manipulera opinion eller skada en aktör (exempelvis propaganda och konspirationsteorier).
Misinformation – oavsiktlig spridning av falsk information, ofta när felaktiga rykten eller missvisande nyheter delas i god tro.
Malinformation – sann information som sprids i skadligt syfte, exempelvis förtal, läckor eller överdrifter för att skapa hat eller splittring.
Informationspåverkan – organiserade försök att styra opinion genom strategiska narrativ, ofta från främmande makt eller aktörer med dolda agendor.
FIMI (foreign information manipulation and interference) – utländsk informationsmanipulation, där främmande makter sprider falska narrativ för att påverka opinion och underminera demokrati.
Omnis och Omni Ekonomis 30 nyhetsjournalister tillhör Sveriges allra vassaste nyhetsredaktörer. Det är hela förutsättningen för att kunna leverera den trovärdiga nyhetsförmedling som är Omnis signum. Men vi verkar i en omvärld i gungning – där lögner har blivit en metod även för folkvalda presidenter och där AI gör det omöjligt att med blotta ögat avgöra vad som är äkta. I en sådan tid är faktagranskning och verifiering viktigare än någonsin. Det är också något vi, liksom alla andra nyhetsmedier, kommer att behöva bli ännu bättre på framåt.
I en tid där grundläggande demokratiska värden alltmer utmanas är det dessvärre också nödvändigt att understryka Omnis oomtvistliga stöd för demokrati, yttrandefrihet och rättssäkerhet. Dessa principer är fundamentala för ett öppet och fritt samhälle – och för fria medier – och de genomsyrar allt vi gör. Vi ser ingen motsättning mellan att vara politiskt oberoende och samtidigt stå upp för dessa universella demokratiska värden.
Men att inte låta sig luras av osanningar eller manipulation räcker inte. Vi måste även i det dagliga vara noga med att kalla en spade för just en spade. Ett icke-demokratiskt styre som Kinas eller Nordkoreas måste beskrivas som just diktaturer. Detsamma gäller Ryssland, Belarus, Iran och en lång rad andra regimer. Ordet regim är en relevant benämning för dessa länders styre – just för att signalera att det handlar om auktoritära eller odemokratiska system.
De senaste veckorna har debatten även tagit fart kring om vi bör skriva om just Trump-styret som "den amerikanska regimen". Vår gästföreläsare, professor Andreas Önnerfors, använder benämningen genomgående när han talar om den amerikanska ledningen. Argumentet är att det nya Trump-styret, redan efter sex veckor vid makten, har rivit ner och utmanat bärande element i den amerikanska demokratin och därför kan betraktas som auktoritärt. I helgen sa statsvetarprofessor Staffan I. Lindberg, i en genomgång för Omni Mer, att han bedömer det som ganska sannolikt att USA redan om ett halvår kan ha upphört att vara en demokrati.
Vi ser inte att vi i dag bör kalla Trumps administration för "USA-regimen". Vi måste helt enkelt veta mer om vart landet är på väg. Men om professor Lindberg får rätt i sin förutsägelse – ja, då kan vi få ompröva vårt beslut. Men oavsett vilket är det en oerhört viktig uppgift att bevaka och granska varje steg USA eventuellt tar i en auktoritär och icke-demokratisk riktning.
Historien är dessvärre fylld av exempel där medier inte har sett skogen för träden och totalt misslyckats i sin beskrivning av icke-demokratiska krafter. Det kanske mest extrema exemplet är svenska mediers rapportering om Tyskland före och under andra världskriget. Ett sorgligt kapitel, inte bara i världshistorien, utan också för flera svenska nyhetsredaktioner – som misslyckades med journalistikens mest grundläggande uppdrag.
På ett kafé i Småland hittade jag en gång ett gammalt nummer av Svensk Damtidning från 1938. Jag har behållit bilder av de där sidorna som en ständig påminnelse om vårt uppdrag – och om hur vansinnigt fel det kan gå.
Tidningen ägnade två hela sidor åt att berätta om Adolf Hitlers ”vackra hem i de tyska alperna”. Redan i inledningen sätts tonen:
"Högt uppe i Bayerns Alper ligger rikskansler Hitlers Berghof, dit han drager sig undan för att söka vila och ro mellan regeringsbestyren."
Och i samma anda fortsätter texten:
"Köket är stort och rymligt, men kocken har föga användning för sina kulinariska finesser, ty den tyske statschefen är ingen vän av överflöd. Själv äter han endast frukt och grönsaker."
Sedan följer beskrivningar av diktatorn:
"Vänfasthet lär vara en av Hitlers mest karakteristiska egenskaper."
Och under en bild, där Hitler står tillsammans med barn, hade Svensk Damtidning den oförlåtliga bildtexten:
”Hitler – barnens vän”.
Låt oss aldrig överge principen att kalla en spade just för en spade.
// Markus
PS. Frågor, synpunkter eller funderingar? Maila mig. Eller kommentera, dela och diskutera på Threads, Linkedin och X.
Med all rätt ska förstås nyhetsmedier, precis som polis eller räddningstjänst, granskas för sina insatser vid en nyhetshändelse som masskjutningen i Örebro.
Ett antal rätt förödande misstag begicks också av några nyhetsmedier.
Som Aftonbladet, som ringde till massmördarens pappa mitt under pågående insats och blev de som framförde att sonen misstänktes för masskjutningen och, åtminstone indirekt, meddelade att sonen var död. Och sedan publicerade intervjun.
Eller TV4 Nyheterna som lät analysera ljudet från en inspelning från en toalett under den pågående skjutningen och drog slutsatsen att någon ropat ”Ni ska bort från Europa!”. Problemet var bara att inga andra ljudexperter än de av TV4 anlitade ljudteknikerna drog den slutsatsen.
Det finns ett antal till misstag av nästan samma dignitet. Granskningarna av hur medier arbetade med skolskjutningen kommer att fortsätta, med all rätt.
Även vi på Omni kommer förstås att göra en utvärdering av vårt arbete, även om vi inte gjort några för oss kända större misstag.
Men att sakligt granska nyhetsmediers arbete är något helt annat än att sprida lögner och konspirationsteorier. Eller att sprida hat mot medierna.
Det finns förstås olika nyanser av nyhetsförnekare, ett spektrum av allt från de som snarare är nyhetsundvikare och nyhetsskeptiker till de med långtgående konspirationsteorier om nyhetsmedier. Och några ligger nog ännu längre ut på skalan än nyhetsförnekarna – kanske bör de tituleras nyhetshatare.
Nyhetsförnekarna har gemensamt att de inte tror på mig när jag säger:
Att Omni inte har någon politisk agenda.
Att Omni är politiskt obundet och oberoende.
Att Omni inte går någon annans ärenden och att ingen utomstående har något inflytande över vårt innehåll.
Att vi gör allt vi kan för att garantera en så objektiv nyhetsförmedling som någonsin är möjlig.
Varje vecka anklagas vi i stället av olika nyhetsförnekare för att gå den svenska högerns ärenden, för att nästa dag anklagas för att vara i maskopi med Socialdemokraterna.
Med samma konspiratoriska övertygelse kontaktas vi nästan varje vecka av läsare som anklagar oss för att vara lierade med den israeliska säkerhetstjänsten – samtidigt som vi ungefär lika ofta anklagas av andra läsare för att stötta terrororganisationen Hamas.
Flest anklagelser om dold agenda får vi än i dag i frågor som rör invandring. Den mest klassiska anklagelsen är att vi skulle namnge ”svenska brottslingar” på andra premisser än ”brottslingar med utländsk bakgrund”. Den anklagelsen blev snabbt en av de vanligaste igen efter att den misstänkte massmördaren i Örebro namngavs, alltså Rickard Andersson.
Så länge konspirationsteorier handlar om att jorden är platt eller att Elvis Presley fortfarande lever kan de vara rätt underhållande och förhoppningsvis harmlösa.
Men konspirationsteorier kan också få förödande effekter. Konspirationsteorier påverkar och avgör val ute i världen. Inte sällan kan även konspirationsteorier vara grogrund för hat och i sin mest extrema form även terrorism.
Låt oss titta på en typisk nyhetsförnekare, användaren Plainview på X (Twitter). Han må vara rätt stor bland sina följare på X, men jag hade inte noterat honom förrän jag såg att han spred lögner och konspirationsteorier om Omni kring masskjutningen i Örebro.
Plainview har cirka 17 000 följare, oklart hur många som är eventuella bottar, på X. Han har byggt en så pass stor plattform som opinionsbildare att han fick vara värd för samtal med några kandidater i EU-valet inför tusentals åhörare på X.
I ett inlägg – som gillats av över 2 000 följare, delats vidare av över 300 följare och fått över 100 000 visningar – skriver han:
”Omni lägger ut bild på nästan samtliga invandraroffer i Örebromassakern över långa stycken om hur älskade, snälla och starka de var. De två svenska offren, 54 och 52, avhandlas sist, utan bild, namn eller hjälteruna.”
Han får omedelbart stöd av sina följare:
”Svennar betyder inget för media, media är antagligen glada att svennarna dog”.
”Nya Sverige har inte plats för äkta svenskar”.
”Jag hatar journalister så otroligt mycket”.
”Omni är väl totalförbannade på de två svenskar som hade mage att bli skjutna. Dessa två försvårar narrativet avsevärt”.
”Sverigehatet har inga gränser”.
”Propaganda, ren kommunism”.
”Onda. De är onda”.
Jag har nästan helt slutat läsa X-trådar som dessa och än mindre besvara dem. Men när jag blev uppmärksammad på just denna, så bestämde jag mig för att göra ett undantag.
Dels för att (lite naivt) försöka korrigera de värsta lögnerna, dels för att också försöka förstå drivkraften hos nyhetsförnekarna.
Jag svarar följande på @Plainviews tweet:
”Ni flera tusen som gillat detta inlägg, ni flera hundra som delat det – ni borde alla skämmas. Jag hoppas att ni gör det av okunskap, men av kommentarerna så förstår jag att ni också gör det baserat på massor av konspirationsteorier kring hur medier fungerar.
Vi publicerar endast namn och bild på offer i samråd med anhöriga, vi söker självklart kontakt med samtliga. Och respekterar förstås de svar vi får, alla vill inte sörja publikt”.
Och sen kompletterat med en länk till den här bloggen med läsning om hur vi har arbetat specifikt kring skolskjutningen i Örebro.
Dessutom skickade jag åtta frågor i direktmeddelande till Plainview om bland annat vad som är hans drivkraft att sprida dessa lögner och konspirationsteorier.
Ni kan nog ana er till vilken reaktionen blev.
Om vi börjar med Plainviews följare:
”Nej Markus ni väljer att publicera och skriva om utländska offren i Örebro därför det gynnar er politiska åskådning, Vilket förövrigt är helt respektlöst”, skriver en X-användare med signaturen Sonnenmensch.
Lite längre upp i sitt flöde har samma twittrare lagt ut en bild på Hitler som svar på frågan vem som är den bäste europeiske ledaren genom tiderna.
Och sen fortsätter samma X-användare:
”I ett rättvist samhälle hade du och medbrottslingar på Omni ställts upp mot en väg för avrättning (helt allvarligt)”
Och ungefär så där fortsätter det.
Plainview publicerar mina frågor i sitt flöde och besvarar dem genom att ta skärmdumpar på allt han kan hitta om mig och Omni på internet.
Och sen retweetar han sina följares svar till mig som ”Du är en äcklig människa” och pepprar ur sig en rad tweets om hur mycket han hatar Omni och hur fel jag har i allt.
Detta är dessvärre inte en ensam nyhetsförnekare där ute. Det är en av tusentals. Som i sin tur har tusentals följare. Och detta är deras verklighet.
Enligt forskare har konspirationsteoretiker de senaste åren tagit mer plats än på väldigt, väldigt länge. Det beror förstås bland annat på internet, som radikalt förenklar spridningen av konspirationsteorier.
Men det beror inte minst på att vi nu har att göra med en lång rad världsledare som aktivt använder både lögner och konspirationsteorier för att påverka opinionen och synen på nyhetsmedier i sin maktutövning.
Kraften i nyhetsförnekandet är ett enormt demokratiskt problem – i förlängningen ett hot mot hela samhället.
//Markus
PS. Frågor, synpunkter eller funderingar? Maila mig. Eller kommentera, dela och diskutera på Threads, Linkedin och X.
