Ett av mina mer märkliga reporterminnen är när jag som 25-årig journalist besökte kvinnofängelset Hinseberg. Jag och en fotograf skulle, för Aftonbladets räkning, porträttera ”Sveriges farligaste kvinnor”. Mest fokuserade vi på en mycket omskriven livstidsdömd kvinna, som hade mördat en man med 48 knivhugg och nu agerade ledare för kvinnorna på Hinseberg. Jag skriver henne inte vid namn nu eftersom hon sedan länge är ute ur fängelset och har avtjänat sitt straff. Men denna mördare var namngiven då och enligt domen kan det ha varit en sexlek som spårade ur när hon högg ihjäl mannen i en lägenhet i Solna, för att sedan också elda upp honom.
Vi fick hänga en hel del i fängelselängan där merparten av de livstidsdömda kvinnorna då satt. Och vi fick en unik access och inblick. Jag minns att jag tvekade lite när mördarna tog ut nygräddade kanelbullar ur ugnen och skulle bjuda oss på. Men vi åt bullarna och efter lite tjatande gick min kollega fotografen, som var lite långhårig, med på att låta sig klippas av några av mörderskorna. Efter det hade vi kvinnornas förtroende och kunde prata med dem om det mesta. Vi kom tillbaka några gånger och det utmynnade i ett antal rätt relevanta berättelser i Aftonbladet om de kvinnor som hade begått de värsta av alla tänkbara brott i Sverige. Så gott som samtliga var även namngivna, och på bild, i artiklarna.
Idag finns inte artiklarna att hitta på Aftonbladet längre, däremot finns en databas där läsarna kan söka och läsa om alla livstidsdömda som just nu avtjänar sina straff i Sverige. Den uppdateras några gånger per år och innehåller i skrivande stund kortfakta om 222 livstidsdömda personer. Nästan alla är vid namn, många av dem också med bild.
Det finns ett stort allmänintresse i sig att veta vilka i Sverige som har begått de grövsta av alla brott och dömts till de längsta av alla fängelsestraff. Jag menar därför att Aftonbladets grepp med de livstidsdömda, med namn på nästan alla, är en publicistiskt riktig avvägning.
Det är mer regel än undantag att vi på Omni namnger när någon döms till lagens hårdaste straff, livstids fängelse. Åtminstone i fall som varit mer uppmärksammade. Oftast även när någon döms till 18 års fängelse. Men det är inte alltid vi namnger, varje fall är unikt och måste bedömas utifrån både allmänintresset kring brottet och gärningsmannen, liksom vilken publicitetsskada en namnpublicering kan orsaka barn, familj eller offret och dennes anhöriga.
Förrförra veckan dömdes Hamza Abo Karah, 19, till livstids fängelse för mordet på jämnårige Giovanni i september förra året. Giovanni sköts på öppen gata i Vasastan i centrala Stockholm och mordet skedde just när gängkrigen diskuterades som mest i Sverige. Mordet på Giovanni var en stor sak i medierna och Giovannis familj har berättat om det fruktansvärda i flera medier. Till saken hör att Hamza Abo Karah dessutom hade försökt mörda en anhörig till gängledaren Rawa Majid samma dag som han sköt ihjäl Giovanni, för vilket han redan före livstidsdomen hade dömts till 12 års fängelse.
För oss på Omni var det inte särskilt svårt att landa i att namnge Hamza Abo Karah. Aftonbladet gjorde detsamma, några timmar senare även Expressen. Men i övriga medier har han förblivit anonym.
Att vi namnger Hamza Abo Karah grundar sig i att brottet dels är mycket uppmärksammat och att det därför är av stort allmänintresse att både veta vem som gjorde det och detaljer i bakgrunden till brottet. Men en viktig sak här är att det inte är för att stilla någons nyfikenhet som vi berättar vem mördaren är, utan för att det är nyhetsmässigt relevant och viktigt att berätta.
Mot alla skäl att publicera måste publicitetsskadan för både Hamza Abo Karah och hans anhöriga ställas, han är trots allt endast 19 år. Men jag menar att det är en skada som är motiverad när en person på detta sätt mördar en annan människa och dessutom döms till livstids fängelse för brottet. Det är inte publiceringen i sig som är det värsta som anhöriga utsätts för, utan att personen har begått de fruktansvärda brotten.
Det har på senare år skett en glidning vad gäller att namnge yngre dömda eller misstänkta personer, så även i Omni. Det är ju också så att sedan 2022 kan personer från 18 års ålder (tidigare var det 20 år) dömas till livstid, vilket nog bidragit till denna glidning. En annan orsak är förstås allt grövre brott, allt längre ner i åldrarna.
Men mediernas publiceringsbeslut skiljer sig ofta åt i dessa fall. Väldigt ofta är det numera så att Omni, Aftonbladet och Expressen namnpublicerar vid livstidsdomar i uppmärksammande mordfall och gängbrott, medan morgontidningar och public service bara gör det någon gång ibland och utan tydlig linje kring när det sker.
Det finns en lång rad exempel bara från det senaste halvåret:
- Yahya Ali Ibrahim, 20, dömdes till livstids fängelse för mordet på gängledaren Ismail Abdos mamma. Dådet var en ren avrättning och drog på många sätt i gång våldsvågen i Stockholm. Omni, Aftonbladet, Expressen och TV4 namngav, övriga medier berättade bara om mördaren anonymiserat.
- Nobel Girmay Yohannes, 19, dömdes till livstids fängelse för att ha mördat pappan till en utpekad gängkriminell. Offret sköts ihjäl i sitt hem i Tullinge i Botkyrka bara timmar efter att hans son pekats ut i tv-programmet “Efterlyst”. Gängledaren Rawa Majid misstänks ha styrt 19-åringen och de övriga männen via en chatt. Omni, Aftonbladet och Expressen namngav, andra medier gjorde inte.
- För ett par veckor sedan dömde tingsrätten 28-årige Saad el-Hajjar till livstids fängelse för anstiftan till det så uppmärksammade mordet inne i köpcentrumet Emporia i Malmö 2022. Endast Aftonbladet och Omni namngav.
Och ungefär så där fortsätter det. Samma uppmärksammande mordfall, men helt olika publicistiska beslut av de svenska medierna.
- Kanske minns ni också skjutningen i Rågsved i Stockholm förra året. En man öppnade först eld mot en grupp personer nära en förskola. Efter det jagades flera av dem in på en restaurang där en man sköts ihjäl och två skadades. Adnan Jama, 20, dömdes i april för ett mord och flera mordförsök. Aftonbladet gjorde som Omni och namngav, i andra medier förblev mördaren anonym.
Men det är inte bara hur gängrelaterade domar hanteras som skiljer medierna åt.
- Tidigare i år dömdes Mikael Eriksson, 53, till livstid för mordet på Jeanette, 61. Det var Högsta domstolen som rev upp hovrättens misshandelsdom och ändrade till livstids fängelse. Jeanette Bergström hade hittats död och svårt misshandlad i sitt hem utanför Hudiksvall i juli 2022. Men när tingsrätten dömde Eriksson för mord valde hovrätten i stället att döma honom för synnerligen grov misshandel. Men i januari i år ändrade HD tillbaka till livstid. Omni liksom TV4, Expressen, Aftonbladet och lokaltidningar som Hudiksvalls Tidning namngav. Övriga medier har endast berättat om mordet och gärningsmannen anonymt.
Mediernas uppgift är att berätta vad vi vet, att försöka ge hela bilden, även när det gäller hemska våldsbrott som dessa. Sen måste det ställas mot eventuell skada som publiceringen medför, som kan göra att vi ändå inte kan berätta allt vi vet. Men i de nämnda fallen menar jag att det, givet vilka stora och uppmärksammade fall det har har handlat om, har varit av stort allmänintresse att också berätta detaljer om vem som begått brotten. Det ska absolut vägas mot all eventuell publicitetsskada. Men det ska mycket till för att ta den hänsynen, och välja bort en namnpublicering, för personer som hämningslöst mördar och döms till livstid.
//Markus
PS. Om du har frågor eller vill diskutera inlägget, så är du varmt välkommen att göra det i kommentarerna på Threads, Linkedin eller X. Det går förstås också alltid bra att maila mig.