I dag berättar vi om en centerpartistisk kommunpolitiker som avgår efter att ha blivit konfronterad av sajten Dumpen om att söka sexuell kontakt med barn. Han hade chattat med Dumpens fejkade barnkonton sedan 2022 och stämde sedan träff med vad han trodde var en ung flicka på ett hotell. De han mötte var istället Dumpens Patrik Sjöberg och Sara Nilsson. Enligt de chattmeddelanden som föregick det tänkta mötet var politikerns syfte med träffen sexuellt. Dumpen publicerade politikern vid namn och bild i går och efter detta har politikern avgått på uppmaning av partiet.

Vi nåddes av nyheten via Expressen som berättade nyheten med politikern anonymiserad, men med uppgiften om att det rörde sig om en förtroendevald C-politiker i Norrland.

Även Omni anonymiserar politikern och det gör vi av två skäl. För det första är han varken misstänkt eller dömd för något brott och det finns inget allmänintresse i sig att veta vem personen är. För det andra är han inte på riksplanet en offentlig person, även om han är en profilerad politiker där han bor. Detta gör sammantaget att vi inte namnger. Om politikern däremot hade varit exempelvis kommunalråd så hade bedömningen eventuellt ha kunnat vara annorlunda, åtminstone om han hade misstänkts eller dömts för grovt brott. Ett exempel på när lokalpolitiker namnges för sexualbrott är kommunalrådet i Motala som dömdes för våldtäkt och grov kvinnofridskränkning. I det fallet namngav vi dessutom redan när han anhölls och tvingades till timeout, vilket alltså var före dom. Han dömdes i hovrätten till 2,5 års fängelse.

Intressant att notera är att en lokaltidning som bevakar kommunen där C-politikern är verksam däremot namnger honom utifrån Dumpens uppgifter. Det menar jag är en publicering som kan försvaras, lokalt är han nämligen en offentlig person och det är relevant att berätta att han avgår och varför. Men det är långt ifrån en självklart publicering, publicitetsskadan för både politiken och hans anhöriga är förstås enorm. Vi har ju också flera gånger sett vad Dumpens uthängningar har lett till, med flera personer som har tagit sina liv efter publiceringarna.

När beslutet väl är fattat att personen ska vara anonym, som i Omnis fall och när vi skriver om C-politikern, är det viktigt att löpa linan hela vägen ut och säkerställa att vi inte berättar så mycket detaljer att personens identitet ändå röjs indirekt. I det här fallet berättar vi därför inte vilken kommun det gäller, vi berättar bara att det är en kommun i Norrland. Inte heller berättar vi exakt vilka förtroendeuppdrag han har eller har haft. Till skillnad från Expressen, som också anonymiserade, så berättar vi inte heller var mannen arbetar eftersom utpekandet då ligger väldigt nära. Det finns nämligen inte så många C-politiker i Norrland med just det yrket, plus att yrket som sådant ganska lätt skulle avslöja vilken eller vilka kommuner det kan handla om.

//Markus

Frågan om att skriva ut namn på offer för brott och olyckor är ofta mycket svårare än frågan om att namnge brottslingar. Även om det kan finnas stort allmänintresse, så kan ju skadan vara stor för en familj som vill sörja i fred och utan att en familjemedlem, som har skadats eller omkommit, omskrivs vid namn i media.

Samtidigt kan det i andra fall vara raka motsatsen, när en familj eller anhöriga istället vill att minnet av deras nära ska leva vidare, även i media så att allmänheten får veta vad som hände och vem personen de älskar egentligen var.

Det går inte att ha några strikta riktlinjer kring detta som publicist, precis som det inte går att förutse hur en familj vill sörja. Men det går förstås alltid att vara extra försiktig, vilket de flesta svenska medier är.

Men svenska medier skiljer sig från medier i andra länder i just publiceringsfrågor kring offer. I många andra länder är det snarare regel än undantag att berätta vilka offer för större olyckor och brott är, och det sker inte sällan utan att anhöriga medverkar i eller godkänner publiceringen. I Sverige är vi betydligt mer restriktiva och min upplevelse är att vi har blivit mer och mer försiktiga med åren. Sällan berättas därför vilka dödsoffer och skadade är, utan att deras nära har varit med och godkänt publiceringen.

Vi på Omni är också mycket försiktiga och restriktiva när det gäller att berätta vilka offer är vid namn och vid bild. Även om andra medier skriver ut namn på ett offer och kanske intervjuar offrets anhöriga, är det inte på något sätt självklart att vi gör detsamma. Vi gör ofta mycket bakgrundsarbete kring just offer, ett arbete som inte alls syns i vår rapportering, för att vi ska hamna rätt. Det handlar ofta om att ta kontakt med anhöriga, eller deras ombud, för att få veta deras inställning till en namn- och bildpublicering. Det är svåra, men nödvändiga, kontakter att ta.

Men det finns också tillfällen då det är enklare att veta hur man ska agera kring namngivning av offer. Ibland kan en familj ha varit tydlig via exempelvis polisen eller målsägarbiträde att de vill att namn och bild publiceras på deras anhörig, och ibland kan de ha meddelat motsatsen. Ibland är det istället arbetsgivaren som går ut med namn på en anställd som exempelvis har förolyckats. Då är det ofta ett beslut som både kan respekteras och följas.

Så var det också när Liseberg idag meddelade att det är byggledaren Patrik Gillholm som är saknad efter branden och sannolikt också den person som hittats avliden. Vi på Omni följde idag den publicering som Liseberg själva gjorde i sitt pressmeddelande och berättade, baserat på deras uttalande, att det var byggledaren Patrik Gillholm som var försvunnen och sannolikt nu hittad avliden. De flesta medier höll samma linje, men vad vi sett avstod både SvD och SVT från att publicera namn.

//Markus

Helena, som är utrikesredaktör på morgonen idag, skrev nyss till mig via Slack. Hon rapporterar just nu om utvecklingen i Rafah, alltså staden längst ner i söder på Gazaremsan där cirka 1,5 miljoner människor trängs samtidigt som Israel har inlett sina anfall mot staden och hotat om en markoffensiv om inte gisslan släpps. Helena menade att de bilder vi nu publicerar inte riktigt visar vad som händer, att våra generella principer om att inte visa döda på bild gör att bildberättelsen just nu inte lyckas hamna rätt. Helena skickade några av de bilder från Rafah som hon skulle vilja publicera, trots att de tydligt visar döda på bild. Jag håller med Helena om att vi oftare måste utmana oss själva mer i bildvalen. Vi väljer ofta bort bilder på dödsoffer, både av hänsyn till offren och deras anhöriga, men också med hänsyn till att många läsare inte klarar att läsa appen alls om bilder på döda är vad som möter dem i nyhetsflödet. Men det är också ett stort omvänt problem om vi bara visar bilder på soldater och sönderbombade hus, och inte visar det verkliga lidandet – och döden – på bild. Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva väldigt mycket om, och en dag ska jag absolut göra det. Just idag nöjer jag mig att konstatera att vi landade i att i just den här artikeln gå lite längre i bildvalen än vi brukar och på bild visa kvinnor i Rafah som sörjer ett dött litet barn.

//Markus

Klockan 08.00 på morgonen:

Desken skriver till mig i vår utgivarkanal i Slack inför domen i eftermiddag i målet där en 22-årig man misstänks för mordet på Joullnar i Jönköping. Åklagaren yrkar på livstid och klockan 14 idag ska tingsrätten i Jönköping meddela dom. Nu är alltså frågan om vi kan namnge Joullnars mördare vid dom.

Joullnar, 43 år, försvann från sitt hem i Göteborg i februari förra året. En månad senare hittades hon död och nedgrävd i Taberg söder om Jönköping. 22-åringen greps dagen efter.

Detta är ett vida omskrivet mordfall med stort allmänintresse. Dessutom tycks straffvärdet bli högt, vilket i sig också talar för namn- och bildpublicering. I Omni är det snarare regel än undantag att vi namnger vid livstidsdomar, även om det kan finnas undantag. Det som möjligen talar emot namngivning i detta fall är åldern, den misstänkte är endast 22 år. Det har på senare år skett en glidning vad gäller att namnge yngre dömda eller misstänkta personer, så även i Omni. Det är ju också så att sedan 2022 kan personer från 18 års ålder (tidigare var det 20 år) dömas till livstid, vilket nog bidragit till denna glidning. En annan orsak är förstås allt grövre brott, allt längre ner i åldrarna.

Den sammantagna bedömningen gör att jag landar i att vi ska namnge vid dom. Jag skriver till desken att vi kan namnge om det blir livstid, med tillägget att det gäller även om han skulle dömas till 18 års fängelse.

Uppdatering fredag 9 februari, kl 14.30:

Klockan 14 meddelade Jönköpings tingsrätt att Mahmoud Asalya, 22, döms till 18 års fängelse för mordet på Joullnar. Han döms också till utvisning. Omni namngav, som planerat, redan direkt i pushnotisen liksom i artikeln någon minut efter domen. Vi kan notera att båda kvällstidningarna gjorde samma bedömning, så även Göteborgs-Posten. Morgontidningar, SVT och SR väljer däremot att inte namnge.

Uppdatering:

Åklagaren har senare överklagat domen och yrkar på att straffet höjs till livstids fängelse när målet prövas i Hovrätten.

//Markus