Frågan om att skriva ut namn på offer för brott och olyckor är ofta mycket svårare än frågan om att namnge brottslingar. Även om det kan finnas stort allmänintresse, så kan ju skadan vara stor för en familj som vill sörja i fred och utan att en familjemedlem, som har skadats eller omkommit, omskrivs vid namn i media.
Samtidigt kan det i andra fall vara raka motsatsen, när en familj eller anhöriga istället vill att minnet av deras nära ska leva vidare, även i media så att allmänheten får veta vad som hände och vem personen de älskar egentligen var.
Det går inte att ha några strikta riktlinjer kring detta som publicist, precis som det inte går att förutse hur en familj vill sörja. Men det går förstås alltid att vara extra försiktig, vilket de flesta svenska medier är.
Men svenska medier skiljer sig från medier i andra länder i just publiceringsfrågor kring offer. I många andra länder är det snarare regel än undantag att berätta vilka offer för större olyckor och brott är, och det sker inte sällan utan att anhöriga medverkar i eller godkänner publiceringen. I Sverige är vi betydligt mer restriktiva och min upplevelse är att vi har blivit mer och mer försiktiga med åren. Sällan berättas därför vilka dödsoffer och skadade är, utan att deras nära har varit med och godkänt publiceringen.
Vi på Omni är också mycket försiktiga och restriktiva när det gäller att berätta vilka offer är vid namn och vid bild. Även om andra medier skriver ut namn på ett offer och kanske intervjuar offrets anhöriga, är det inte på något sätt självklart att vi gör detsamma. Vi gör ofta mycket bakgrundsarbete kring just offer, ett arbete som inte alls syns i vår rapportering, för att vi ska hamna rätt. Det handlar ofta om att ta kontakt med anhöriga, eller deras ombud, för att få veta deras inställning till en namn- och bildpublicering. Det är svåra, men nödvändiga, kontakter att ta.
Men det finns också tillfällen då det är enklare att veta hur man ska agera kring namngivning av offer. Ibland kan en familj ha varit tydlig via exempelvis polisen eller målsägarbiträde att de vill att namn och bild publiceras på deras anhörig, och ibland kan de ha meddelat motsatsen. Ibland är det istället arbetsgivaren som går ut med namn på en anställd som exempelvis har förolyckats. Då är det ofta ett beslut som både kan respekteras och följas.
Så var det också när Liseberg idag meddelade att det är byggledaren Patrik Gillholm som är saknad efter branden och sannolikt också den person som hittats avliden. Vi på Omni följde idag den publicering som Liseberg själva gjorde i sitt pressmeddelande och berättade, baserat på deras uttalande, att det var byggledaren Patrik Gillholm som var försvunnen och sannolikt nu hittad avliden. De flesta medier höll samma linje, men vad vi sett avstod både SvD och SVT från att publicera namn.
//Markus
