Att AI kommer att förändra världen som vi känner den, det börjar de sakkunniga vara väldigt överens om. Men ungefär där slutar vad expertisen egentligen är överens om. Medan vissa argumenterar för hur AI riskerar att leda till världens undergång, argumenterar andra för att AI-revolutionen sannolikt kan bidra till att rädda mänskligheten från klimatkris, sjukdomar och fattigdom.
Ungefär lika kluven är just nu mediebranschen i synen på AI.
Mediebranschen är hyfsat överens om att AI kommer att innebära en omvälvande förändring, minst lika stor som digitaliseringen. De flesta är också överens om att AI helt kommer att förändra hur vi konsumerar nyheter. Visst, det finns fortfarande de medieaktörer som stoppar huvudet i sanden och ”inte riktigt tror på AI”. Men så var det också när digitaliseringen revolutionerade nyhetsmedierna.
AI kommer att förändra precis allt i vår bransch. Som tur är mestadels till det bättre. För den granskande journalistiken innebär AI att granskningar som tidigare var omöjliga nu blir möjliga. För en liten grävredaktion, med låt säga fem journalister, så innebär AI att man nu får kapacitet som om man vore 1000 eller 10 000 journalister. För oss som är besatta av själva nyhetsförmedlingen och nyhetsupplevelsen, så kommer AI göra det möjligt att ge dig din personliga nyhetsassistent (eller snarare: en hel avdelning med kanske 1000 personliga assistenter), som idag bara är förunnat en president eller en global företagsledare att ha. De flesta nyhetsdestinationer, som vi känner dem, kommer att helt få ställa om när användarbeteendet radikalt förändras (inte bara kring nyheter) och förmodligen går från pull till push. Du kommer inte längre behöva uppsöka en massa sajter eller tjänster för att få den information och hjälp du söker – utan den kommer till dig, precis där och då du mest behöver den och på det sätt du föredrar.
Ungefär så här långt är också många (om än inte majoriteten) i vår bransch överens.
Det som den senaste tiden istället blivit en stor tvistefråga är om nyhetsmedier ska tillåta AI-bolagen att få läsa våra nyheter. Det har nämligen AI-bolagen gjort i ett antal år när bolag som OpenAI, för att utveckla språkmodeller som GPT-3 och GPT-4, har dammsugit en stor del av internet för att bygga själva logiken i de så kallade språkmodellerna. Nyhetstexterna utgör visserligen en försvinnande liten andel av innehållet de har läst. Men se det ungefär som att de har haft några triljoner anställda som tillsammans har läst hela internet i flera år. Sedan har de kunna bygga maskiner som ofta är bättre än människor på att producera text, på att producera bild, på att programmera – eller för den delen på att komponera musik.
Nu har medieföretag som New York Times, The Washington Post och Reuters bestämt sig för att stoppa AI-bolagens fortsatta läsning av deras nyheter. Även Aftonbladet gjorde det nu i veckan. Några av mediebolagen menar att det OpenAI gör är upphovsrättsintrång som måste kompenseras ekonomiskt, medan andra menar att språkmodellerna riskerar att urholka hela trovärdigheten i nyhetsmedierna.
Jag menar att flera mediebolag missuppfattar vad språkmodellerna är och hur de fungerar. Språkmodellerna i sig är inga kunskapsbaser, de i sig varken är eller blir nyhetsförmedlare. Och de sparar inte ner allt vårt innehåll i sina databaser, däremot läser de innehållet och lär sig mönster av det. Språkmodellerna kan däremot, med rätt instruktioner och information, användas för att producera och förädla nyheter. Men som nyhetsförmedlare på egen hand är de fulla av hallucinationer och felaktigheter, och inte alls tänkta att användas på det sättet.
Sen är det långt ifrån säkert att det vore upphovsrättsligt klandervärt att producera nyhetsinnehåll med hjälp av språkmodellerna heller. Techanalytikern Benedict Evans förklarar det elegant när han gör jämförelsen med att vi alla snart har funktioner i våra telefoner som låter oss spela en utvald sång, men med en annan artists röst. Kanske skulle Taylor Swift ha legala synpunkter på det, och kanske också med rätta. Men vad innebär det upphovsrättsligt om man istället kan be om att få låten uppspelad med en “Taylor Swift-liknande” röst? Och vem skulle kunna åberopa rätten till ett AI-genererat musikverk som skapats med prompten/instruktionen “skapa mig en poplåt inspirerad av de senaste 10 årens pop som om du vore en ny och modernare version av Taylor Swift”?
Evans tar oss också till konstens värld, och tar då exemplet med en målning. Det finns nog de som skulle ha upphovsrättsliga synpunkter på om man med Midjourney (ett verktyg för AI-genererade bilder) tar fram ett konstverk som om det vore målat av en viss konstnär, resonerar Evans. Men om det istället är en konstnär som målar en tavla i stilen av en annan, skulle det då också anklagas för att vara stöld eller plagiat? Högst sannolikt inte. Så varför skulle det då vara upphovsrättsintrång när datorn målar ungefär som konstnären, men inte när människan gör det?
Om vi kan vara säkra på att AI förändrar världen, så kan vi också vara säkra på att generativ AI förändrar synen på upphovsrätt.
På Omni vill vi inte aktivt stoppa några AI-bolag från att läsa våra nyheter, oavsett om de sätter datorer eller människor på att läsa oss. Vi tror tvärtom att både vi och mänskligheten har nytta av att språkmodellerna tränas på högkvalitativ journalistik, och inte lämnas åt att bygga sin intelligens utifrån mindre seriösa nyhetsförmedlare. Inte minst så använder vi redan OpenAI:s tjänster på olika sätt internt på Omni idag, även Midjourney i marknadsföringssammanhang. Om vi skulle säga nej till att låta språkmodellerna ens läsa vårt innehåll, då borde vi väl också – i konsekvensens namn – inte heller använda deras tjänster?
/Markus
PS. Eftersom frågan är komplex, och vi på Omni alltid gillar att ge flera perspektiv, så bad jag förstås Chat GPT att leverera lite moteld.
Jag: Agera nu som att du är en annan chefredaktör som inte håller med om min artikel och skriv de viktigaste argumenten emot.
Chat GPT: Självklart, här kommer en sammanfattning av några viktiga motargument en motsatt sida kan ha kring din artikel:
- Upphovsrätt och ekonomi: Mediehus investerar stora summor i journalistik, granskning och produktion av nyheter. När AI-bolag, utan någon form av kompensation, använder dessa texter för att förbättra sina modeller, undermineras den ekonomiska grunden för oberoende journalistik.
- Kontroll av informationsflödet: Språkmodeller, oavsett hur de beskrivs, blir snabbt en central del av informationsflödet på nätet. Om dessa modeller tränas på nyhetsinnehåll kan det ge AI-bolagen en otillbörlig makt över hur information presenteras och tolkas.
- Trovärdighet och förvrängning: Även om modellerna inte sparar exakta texter, tar de med sig tonen, stilen och möjliga fördomar från de nyheter de tränas på. Det kan leda till att nyhetsmedia felaktigt citeras eller representeras, vilket underminerar deras trovärdighet.
- Risk för "deepfakes" och desinformation: Med hjälp av avancerade språkmodeller finns risk att skapa falska nyheter eller felaktiga uppfattningar, särskilt om de har tränats på nyhetsmaterial.
- Hotet om urholkning av yrkesrollen: Genom att AI blir bättre på att producera och emulera nyhetstexter kan det leda till att journalisters yrkesroll urholkas, med potentiella jobbförluster som följd.
- Etiska överväganden: Om AI-modeller byggs på nyhetsinnehåll utan medgivande kan det leda till etiska dilemman kring ägande, representation och autonomi.
- Förändrad konsumtionsmodell: Om AI kan generera nyheter eller nyhetsliknande innehåll baserat på vad den har "lärt sig", kan det förändra hur människor konsumerar och uppfattar nyheter, vilket i sin tur kan ha djupgående effekter på den demokratiska processen.
Chat GPT: Detta skulle kunna vara de centrala punkterna i en motståndsargumentation mot ditt tidigare inlägg. Självklart kan dessa punkter utvecklas vidare, men de ger en överblick över de huvudsakliga invändningarna en motsatt sida kan ha.