Helena, som är utrikesredaktör på morgonen idag, skrev nyss till mig via Slack. Hon rapporterar just nu om utvecklingen i Rafah, alltså staden längst ner i söder på Gazaremsan där cirka 1,5 miljoner människor trängs samtidigt som Israel har inlett sina anfall mot staden och hotat om en markoffensiv om inte gisslan släpps. Helena menade att de bilder vi nu publicerar inte riktigt visar vad som händer, att våra generella principer om att inte visa döda på bild gör att bildberättelsen just nu inte lyckas hamna rätt. Helena skickade några av de bilder från Rafah som hon skulle vilja publicera, trots att de tydligt visar döda på bild. Jag håller med Helena om att vi oftare måste utmana oss själva mer i bildvalen. Vi väljer ofta bort bilder på dödsoffer, både av hänsyn till offren och deras anhöriga, men också med hänsyn till att många läsare inte klarar att läsa appen alls om bilder på döda är vad som möter dem i nyhetsflödet. Men det är också ett stort omvänt problem om vi bara visar bilder på soldater och sönderbombade hus, och inte visar det verkliga lidandet – och döden – på bild. Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva väldigt mycket om, och en dag ska jag absolut göra det. Just idag nöjer jag mig att konstatera att vi landade i att i just den här artikeln gå lite längre i bildvalen än vi brukar och på bild visa kvinnor i Rafah som sörjer ett dött litet barn.

//Markus

Klockan 08.00 på morgonen:

Desken skriver till mig i vår utgivarkanal i Slack inför domen i eftermiddag i målet där en 22-årig man misstänks för mordet på Joullnar i Jönköping. Åklagaren yrkar på livstid och klockan 14 idag ska tingsrätten i Jönköping meddela dom. Nu är alltså frågan om vi kan namnge Joullnars mördare vid dom.

Joullnar, 43 år, försvann från sitt hem i Göteborg i februari förra året. En månad senare hittades hon död och nedgrävd i Taberg söder om Jönköping. 22-åringen greps dagen efter.

Detta är ett vida omskrivet mordfall med stort allmänintresse. Dessutom tycks straffvärdet bli högt, vilket i sig också talar för namn- och bildpublicering. I Omni är det snarare regel än undantag att vi namnger vid livstidsdomar, även om det kan finnas undantag. Det som möjligen talar emot namngivning i detta fall är åldern, den misstänkte är endast 22 år. Det har på senare år skett en glidning vad gäller att namnge yngre dömda eller misstänkta personer, så även i Omni. Det är ju också så att sedan 2022 kan personer från 18 års ålder (tidigare var det 20 år) dömas till livstid, vilket nog bidragit till denna glidning. En annan orsak är förstås allt grövre brott, allt längre ner i åldrarna.

Den sammantagna bedömningen gör att jag landar i att vi ska namnge vid dom. Jag skriver till desken att vi kan namnge om det blir livstid, med tillägget att det gäller även om han skulle dömas till 18 års fängelse.

Uppdatering fredag 9 februari, kl 14.30:

Klockan 14 meddelade Jönköpings tingsrätt att Mahmoud Asalya, 22, döms till 18 års fängelse för mordet på Joullnar. Han döms också till utvisning. Omni namngav, som planerat, redan direkt i pushnotisen liksom i artikeln någon minut efter domen. Vi kan notera att båda kvällstidningarna gjorde samma bedömning, så även Göteborgs-Posten. Morgontidningar, SVT och SR väljer däremot att inte namnge.

Uppdatering:

Åklagaren har senare överklagat domen och yrkar på att straffet höjs till livstids fängelse när målet prövas i Hovrätten.

//Markus