Nisse Pistol, Bosse Dynamit, Kalle Kanon och Tumba-Tarzan. Att grova brottslingar och ligaledare får smeknamn – eller öknamn – är långt ifrån någonting nytt. Det finns säkert folklivsforskare som kan förklara varför människan tenderar att ge de grövsta av alla brottslingar, ibland med människoliv på sina samveten, de snällaste av alla namn.
En del av förklaringen kanske ligger i att berättelsen om, och även nyhetsbevakningen av, kända brottslingar ibland balanserar på gränsen till att uppfattas som ren fiktion. Själv minns jag hur jag, som 22-årig nyhetsreporter på Aftonbladet, träffade Lars-Inge ”Svarten” Svartenbrandt, för en intervju som pågick i en hel dag. Svartenbrandt var nyfrälst och påstod sig ha träffat gud i duschen på fängelset i Norrköping. Han satt och reciterade bibeln för mig i timmar innan det bildmässiga vuxendopet blev av. Svartenbrandt, en av Sveriges mest ökända svenska brottslingar, promenerade ner till sjön utanför Kumla, iklädd vit kåpa, för att sen sänkas ner i vattnet av prästen. Nyhetsvärdet på den artikeln kan med rätta ifrågasättas, men någon slags filmisk underhållningssekvens blev det nog både för mig och läsarna i historien om ”Svartens” liv. Två år senare rånade Svartenbrandt ett postkontor igen.
För nyhetsmedierna finns det också praktiska förklaringar till att brottslingar får de smeknamn och öknamn som de ibland får. Inte sällan rör det sig ju om brottslingar som, åtminstone initialt, är anonyma i medierna och ibland även är oidentifierade av polisen. De skulle förstås bara kunna kallas ”gärningsmannen” eller ”33-åringen” om åldern är känd, men av begriplighetsskäl blir det enklare och effektivare med namn som Hagamannen, Lasermannen eller Arbogakvinnan. Även om dessa tre senare identifierats och namngetts i medierna som Niklas Lindgren, John Ausonius och Johanna Möller – så blir deras initiala namn helt omöjliga att tvätta bort.
Även kriminella nätverket Foxtrots ledare Rawa Majid, som nu omnämns under namnet ”Kurdiska Räven”, var till en början anonym i medierna. Han hade själv kallat sig för ”Foxkurdish” i de kriminellas favoritplattform Encrochat. Han blev snart ”Kurdiska Räven” i svenska medier, så även i Omni. Med smeknamnet kunde vi i medierna berätta vem det handlade om, utan att faktiskt skriva ut hans riktiga namn. Det blev samma sak med hans fiende i gängkriget, Mikael Tenezos som är ledare i Dalennätverket, som samtidigt började att omskrivas under namnet ”Greken”. I den pågående interna uppgörelsen inom Foxtrot-nätverket har vi nu senast också fått bekanta oss med smeknamnet "Jordgubben”, som alltså är vad Rawa Majids tidigare kumpan Ismail Abdo kallas i medierna.
Principiellt ogillar jag att vi använder smek- och öknamnen. De kan bidra till att fruktansvärda brott trivialiseras och vi riskerar även att gå de grova brottslingarnas ärenden. Därför har vi på Omni en tid diskuterat att sluta skriva ”Kurdiska Räven”, ”Greken” och ”Jordgubben”. Vi landade i att vi bör vara mycket sparsamma i användningen, även om vi inte inför totalförbud. Vi sa att det är att föredra att vi använder de riktiga namnen i rubriker och i löptext, även om vi någon gång ibland kan behöva skjuta in ett ”som även blivit känd under namnet ”Kurdiska Räven”, för att öka begripligheten för läsarna. Det är lite som när vi skriver om plattformen X, tidigare känd som Twitter.
Men så lyssnade jag nu i veckan på Berzan Kockaya, som är ordförande för Kurdiska riksförbundet. Han gav nu en ytterligare infallsvinkel på saken. Nämligen hur många kurder i Sverige känner obehag av hur just namnet ”Kurdiska räven” används i medierna. Lite på samma sätt som kineser fick lida av benämningen Kinaviruset, innan vi medier bytte linje. Jag ringde och pratade med Berzan tidigare idag, och han har onekligen en väldigt stark poäng. Han beskriver hur många kurder i Sverige lider av mediernas användning av namnet, han berättar hur kurdiska ungdomar känner sig utsatta på skolgårdarna. Så ska vi förstås inte ha det.
Vi på Omni har från och med idag bestämt att vara ytterst restriktiva med när vi benämner kriminella foxtrotnätverkets ledare Rawa Majid vid hans smeknamn. Det fanns goda anledningar att sluta använda namnet tidigare, men svenska kurders reaktion på namnet blev droppen. Det kan, för begriplighetens skull, finnas anledning att någon gång göra undantag och nämna namnet i en bisats eller så. Men i övrigt rensar vi bort smeknamnet. Vi går även in och justerar i våra senast publicerade artiklar.
/Markus