Inte vid ett enda tillfälle under mandatperioden har Tidöregeringen legat före oppositionen i opinionen. Men gapet har halverats sedan toppnivåerna.
I förra valet fick M, SD, KD och L totalt 176 mandat i riksdagen, mot oppositionspartiernas 173.
Efter Tidöavtalets tillkomst följde en seglivad svekdebatt när väljarna efterlyste mer resultat. Sensommaren och hösten 2023, ungefär samtidigt som styrräntan slog i taket, var gapet mellan sidorna som störst: hela 13,3 procentenheter till oppositionens fördel, enligt Omnis sammanvägning Omnipoll. Länge var skillnaden tvåsiffrig.
Med tiden har Tidöpartierna repat sig. Under våren 2026 ligger gapet stadigt runt 6–7 procentenheter, en halvering från toppnivåerna men ändå en stabil ledning för oppositionen.
Många länder har strikta regler kring att publicera opinionsmätningar nära valdagen. Italien sticker ut – där pågår den tysta perioden i hela 15 dagar. Tanken är att sena mätningar inte ska påverka människors beslut. Men det har närmast blivit en sport att försöka kringgå reglerna, skriver Quartz. Mer eller mindre seriösa aktörer lägger ut ”vinrecensioner” eller resultat från ”hästkapplöpningar” – där vinerna och hästarna har namn som är misstänkt lika partiernas.
Sverige har inga sådana regler, men mätningar brukar ändå inte publiceras i valrörelsens slutskede.
… statsvetare talar om ”regeringsslitage”? Det kostar att styra. SOM-institutets genomgång av 14 svenska mandatperioder visar att regeringar brukar tappa till cirka 90 procent av sitt ursprungliga stöd, en uppförsbacke som sedan blir svår att hämta in. En förklaring är att människor snabbare klagar på det som är fel, än berömmer det som är bra. En annan att oppositionen lättare kan sälja in hopp och visioner, medan regeringen måste förhålla sig till en mer grå verklighet.