Gästkrönika: ”Gardell har helt rätt – idrotten behöver företagen”

Christer Gardell har helt rätt. Fler företag och privatpersoner med finansiella muskler borde sponsra idrott och idrottare. Själv sponsrar han en handfull idrottare med betydande belopp, och han har den senaste tiden varit ute i media och uppmanat fler att följa efter. Jag hoppas att det blir så, det är dags att näringslivet vaknar.

OS i Paris i fjol lockade cirka 5,8 miljoner svenska tv-tittare. Det finns få saker som ändå engagerar press, fikarum och sociala medier att diskutera något så mycket som idrott i samband med stora mästerskap. När det går bra jublar vi och sprider vidare rubriker och nyhetsklipp i sociala medier.

När det går dåligt är vi många som surar och undrar hur Sverige inte kan vara bättre. Idrott har vi ju alltid varit bra på? En viktig anledning: vi stöttar inte våra idrottare i den grad som krävs.

Det är lätt att förblindas av vilka enorma pengar fotbolls- och hockeyspelare i de högsta divisionerna tjänar. Och det är klart att fixstjärnan Armand Duplantis inte behöver käka nudlar direkt. Men bortom detta finns en betydligt tuffare verklighet även på hög nivå.

I vintras var det nog många som höjde ögonbrynen när Josef Fares live i tv lovade 300 000 kronor till skidskytten Ella Halvarsson. 25-åriga Halvarsson hade alltså, trots dubbla VM-medaljer, en tuff ekonomisk situation som gjort att hon tvivlat på sitt val att fortsätta satsa på idrotten.

Betänk då på de som kunde varit Ella, och ta dubbla VM medaljer, men som gav upp något eller några år innan genombrottet just på grund av den ekonomiska situationen. Det är troligt att Sverige missar medaljer på grund av de ekonomiska förutsättningarna som råder för idrottare, framförallt i mindre sporter.

Ella är bara ett exempel. Enligt Sveriges Radio 2023 levde nästan var femte svensk OS-idrottare under existensminimum. Ska vi ha det så? Vi är ett ganska rikt industriland, kan vi inte bättre? Jag är helt säker på att, om man skulle gå ut på stan och intervjua folk på gatan, skulle de flesta säga att de gillar när Sverige tar medalj och att de skulle tycka att det var bra om idrottare fick lite bättre förutsättningar om de kände till hur illa det är.

Varför ska jag bry mig? Dels vet jag att du som läser nästan garanterat redan gör det. Det är troligt att du jublar framför tv:n när Sverige tar medalj i OS och delar vidare löpsedlarna på sociala medier. Det är troligt att du svär över hur Sverige inte kan vara bättre när vi missar en bra medaljchans. Dels är framgångsrika idrottare en viktig inspirationskälla för att barn och unga ska börja, och fortsätta, idrotta. Vill vi ha aktiva och friska barn – satsa på förebilder, så kommer mycket av sig själv.

Alldeles för många företag ska försöka räkna hem sponsringen. Det går inte. Hur räknar man ens på en sådan grej? De största namnen är redan många gånger om för dyra. Namnen där bakom? Svårt att räkna exakt på vad det ger. Syftet måste vara att göra någonting meningsfullt för sig själv, sin omgivning och sitt samhälle.

Jag själv sponsrar bland annat Hammarby Handboll, en sponsring som inte alls går att räkna hem ekonomiskt, men däremot själsligt. Vi människor är inte miniräknare, allt måste inte räknas på hela tiden.

Slutligen vill jag ge beröm till de som redan i dag är engagerade i att sponsra idrott. Ni är viktiga, ni förtjänar kärlek och beröm. Ni gör någonting meningsfullt som jag tror och hoppas känns ganska bra i magen.

Nu hoppas jag att fler som är intresserade av idrott och som har förutsättningarna följer efter. Hör gärna av dig om du vill bidra, men inte vet var du ska börja, och vill ha tips på idrotter eller idrottare att sponsra.