Gästkrönika: ”Blir begravningsbyrån nästa stora kundanskaffningskanal?”
Många äldre sitter i dag på bostäder och bostadsrätter som köptes för vad vi i dagens läge skulle kalla en spottstyver. Enorma förmögenheter ska alltså vid något tillfälle föras vidare till nästa generation. Det kan öppna för nya ”strategiska partnerskap” som vi aldrig sett maken till tidigare, skriver Optis sparpsykolog Niklas Laninge i en gästkrönika.
Jag ska ge mig ut på tunn is. Det hör egentligen inte till mitt jobb. Som sparpsykolog på Opti brukar jag undvika att sia om framtiden. Vi är ju indexinvesterare, inte spåmän. Vi försöker inte förutsäga marknaden, vi följer den. Vilket historiskt sett visat sig vara en bra strategi.
Den senaste tiden har jag ändå tänkt väldigt mycket på en sak och känner mig nu redo att ventilera mina tankar högt, och i slutet av den här texten bjuda på en liten spaning. Om du vill följa upp den får du gärna bokmärka krönikan och höra av dig till mig om fem år.
Testa Omni Ekonomi gratis!
Bli medlem nu – och du får allt innehåll gratis i tre månader.
När min familj flyttade in i området där vi bor nu sänktes medelåldern på gatan drastiskt. Mina grannar är inte lastgamla, men pensionärer som har bott i området sedan 70- eller 80-talet. Deras hus köptes för priser som i dag har mer gemensamt med de höjningar som skedde under budgivningen för vårt hus.
Det här är inget unikt. I villaområden runt om i landet bor 40- och 50-talister kvar i sina gamla hus, ofta obelånade eller med låg belåningsgrad. Visst, renoveringsbehov finns men husen har ändå skyhöga värden. Samtidigt har deras barn, alltså 70-, 80- och 90-talister, helt andra förutsättningar. De möter en bostadsmarknad som kräver höga inkomster, höga lån och en psykologisk stresströskel som tidigare generationer aldrig behövde kliva över. Läs valfri text av Andreas Cervenka om du mot förmodan inte förstår vad jag pratar om.
Skillnaden i nettoförmögenhet mellan generationerna är därför enorm. Det handlar inte främst om att äldre haft längre tid på sig att spara, utan som bekant om bostäder. Den som hann in innan priserna sköt i höjden har ridit på en flera decennier lång våg av värdeökning.
Den som inte hann får nöja sig med att läsa om den, kanske i Cervenkas senaste bok.
Förr eller senare kommer dock det oundvikliga: 40- och 50-talisternas förmögenheter kommer att ärvas. Då kommer något mycket intressant att ske.
Förmögenhetsförvaltarna, som i dag lägger stora resurser på att jaga entreprenörer efter börsnoteringar och leta efter optionsmiljonärer i techsektorn, kommer att behöva hitta en ny målgrupp. Den nya kunden är inte längre den som sålt sitt bolag – utan den som just förlorat en förälder.
Dags för min spaning.
Vi kommer snart att få se oväntade samarbeten mellan branscher som aldrig tidigare mötts. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om förmögenhetsförvaltare inom några år meddelar ett ”strategiskt partnerskap” med en begravningsbyrå. Inte för att de vill digitalisera sorgeprocessen, utan för att de ser en ny kundanskaffningskanal.
Det låter cyniskt. Och ja, det är det också.
Men det säger något om vart vi är på väg. Mot en ekonomi där kapitalet inte längre skapas, utan förs vidare. Där nästa stora förmögenhetsvåg inte kommer från börsen, utan från bouppteckningarna.