Gästkrönika: ”Är fortsatt uppgång på high yield uthålligt?”

I likhet med aktiemarknaden har det varit rally på högavkastande obligationer (s.k. high yield) senaste året. Europeiska high yield index har levererat 12.5 procent senaste året. Jag skrev en tämligen optimistisk krönika om potentialen i tillgångsslaget för nästan exakt ett år sedan (ursäkta för ”vad var det jag sa”…).

Nu ska man inte alltid ta mig på orden när det gäller detta ämne då jag är biased och har en förkärlek för tillgångsslaget. Den högre löpande avkastningen jämfört med många andra tillgångsslag i kombination med mindre svängar upp och ned ger helt enkelt en tillfredställande riskjusterad avkastning över tid.

Det kan ändå vara intressant att ta sig en funderare över vad som drivit på rallyt och vad man kan förvänta sig framöver. Det första man kan konstatera är att high yield inte alltid medför ett skydd mot inflation som vissa vill göra gällande. Under perioden januari 2022 till oktober 2022 föll europeiska high yield index med 16 procent. En återhämtning när inflationen sedan tappade fart var därför väntad. Ett nordiskt high yield index tappade endast 2,5 procent under samma period (men har ändå rallat på i hög takt senaste året).

Skillnaden mot Europa beror främst på att många nordiska high yield obligationer löper med en rörlig ränta och därför är mindre känsliga mot inflation och stigande räntor. Samtidigt är den nordiska marknaden mer exponerad mot fastighetssektorn som tagit ordentligt med stryk i takt med stigande räntor. Men trots detta blev det alltså ett ganska litet hack i kurvan på indexnivå.

Trots en mindre nedgång och med ett starkt efterföljande rally så erbjuder nordisk high yield fortfarande en högre löpande avkastning än europeiska high yield obligationer. Skillnaden uppgår till nästan 2 procent. Medan europeiska high yield obligationer ger en genomsnittlig löpande avkastning på runt 7 procent ger nordiska motsvarigheter strax över 9 procent.

En del av skillnaden kan säkert förklaras med att investerare kräver kompensation för sämre likviditet och snällare lånevillkor. Med sig har man också att bolagen i Norden nu betalar en högre ränta tack vare den rörliga räntan. En hög Stibor är tufft för låntagaren men mumma för investeraren. Att centralbankerna håller kvar räntorna högre och längre än många har trott är därför inte så dumt för nordiska kreditinvesterare då obligationerna tickar på med hög löpande avkastning.

Å andra sidan, lyckas man med balansakten att sänka räntorna utan bakslag för inflation och/eller den ekonomiska återhämtningen tar fart så kommer riskaptiten och rallyt bara fortsätta. Jag tycker sammantaget att förutsättningarna för fortsatt uppgång är rätt hyggliga, men ta mig inte på ordet.